Fotorapport från Rigaförort

Så har då jag och stora resväskan tagit klivet över Östersjön och slagit oss ner i Riga för de kommande sex månaderna. Sista dagen på jobbet kändes som när man tog studenten: Lite vemodigt att lämna kollegerna men framförallt en fantastisk frihetskänsla. En enorm mängd tid framför mig att fylla med valfritt innehåll på valfria tider, även fast jag har en del distansjobb att klämma in. Vi får väl se om jag blir uttråkad eller får lappsjuka, men något säger mig att risken är liten. Det lär ta många veckor innan nyhetens behag övergår i tråkig vardagslunk. Än så länge är man som en valp på äventyr som försöker förstå allt häromkring. Intrycken haglar över en.

Till att börja med förstår man inte en nuffra av språket. Varje skylt blir som ett spännande krypto. Jag har i alla fall förstått att café heter kafejnīca och att hotell är viesnīca. Vi kan härav dra slutsatsen att  -nīca är något man lägger på olika typer av etablisemang. Johan har lärt sig att mjölk heter piens och grädde saldā krējuma. Det är ungefär så långt vi har kommit. Man får börja med det viktigaste och bygga på ordförrådet därifrån. Att gå och handla är ett äventyr, man vet aldrig vad man kommer hem med. Köpte t.ex. något jag trodde var hjortronglass, men jag hade inte studerat bilden på förpackningen tillräckligt noga. Det visade sig vara havtorn... Inte gott i glass kan jag meddela. 

Sen riskerar man ju att snubbla och slå ihjäl sig under alla promenader för att man dumstirrar på alla fantastisk hus istället för på gatan framför sig. Det är ett väldigt fantasieggande område vi bor i. Hus som ser ut som förfallna sagoslott samsas med de mest sneda små träkåkar, sida vid sida med moderna lyxhus och slitna sovjetkaserner. Vad händer här? Frågar man sig ständigt. Är det en bostad, ett kontor, en affär eller ett övergivet ruckel? Det är inte helt ovanligt att alla dessa samsas i ett kvarter, eller hus. Till de flesta hus hör i alla fall enorma trädgårdar som skulle göra en svensk villaägare grön av avund (eller vit av skräck om hen inte är en fan av trädgårdsarbete). En stor del av marken verkar användas för nyttoväxter, men jag ska inte säga detta bensäkert innan det börjar spira lite mer.

Här kommer i alla fall lite bildbevis från dagens promenad till Agenskalns-marknaden och hem igen. Om jag köpte något? Nej, jag ville mest ha ett utflyktsmål och sen känner jag att jag måste öva på mitt teckenspråk alternativt lära mig åtminstone någon fisks eller grönsaks namn på lettiska eller ryska innan jag börjar med så avancerade aktiviteter som att handla på marknad. Är det några här som inte kan ett ord engelska är det marknadsförsäljarna.

Typisk vy i vårt område. Mossbelupet gammalt trähus bredvid hypermodernt. Matjord som väntar på att myllas ner

Måste vara ett av världens gulligaste bankkontor! mitt emot Äggskalsmarknaden, eller vad den nu hette

Så här gör de ofta här. Renoverar bottenvåningen men inte resten. Kanske har affärsinnehavarna mer cash än lägenhetsinvånarna

Mitt favorithus so far. Helt övergiven herrgård eller vad man ska kalla det. Precis nedanför vår skyskrapa.